Polsk lastbil fast mellan husen

Sent i säng igår, satt och laddade upp material och med min tröga dator går allt segt och ju mer klockan blev, desto tröttare blev jag, speciellt efter att ha haft ett sovschema på max 4 timmar/natt den senaste tiden. Så jag somnade sittande i gästsängen och vaknade till liv igen en timme senare. Då visade det sig att uppladdningen gått åt helsike. Trött och väldigt irriterat uppgiven gick jag och la mig.

Vaknade 5.30 imorse när Pär skulle gå, gick upp och återupptog samma procedur, slet i två timmar innan det ÄNTLIGEN lossnade och gick igenom, jag kunde packa väskan och kasta mig i bilen och åka till Göteborg för att jobba. Fasligt fint ute var det med riktigt tjock dimma och gult ljus och en stor blekgul sol låg och badade i allt.
Om jag fotade det? Nä. Det hann jag inte. Fan så störd jag känner mig på mig själv ibland, prioriteringar liksom och jag prioriterar alltid bort det jag själv tycker mest om.

Väl hemma igen i kväll har jag hunnit få flera trevliga telefonsamtal, och på vanliga vägen hem stod det en stor grävare i vägen som jag inte orkade vänta ut, så jag tog en annan väg istället. Strax hemma (ska bara igenom två enkelriktningar och en åk-runt-väg för att ta mig till parkeringen som jag ser rakt framför mig) så blir det istället tvärstopp. För där mellan husen sitter en stor polsk lastbil fast. Även han bestämde sig tydligen för att ta en annan väg…

Det är en gåta för mig hur den ens lyckats ta sig ända dit från första början (åka igenom brukar gå, då är vägarna ”raka”, men svänga runt och åka tillbaks är ingen bra idé) och i sina försök att ta sig runt hörnet på de här trånga gatorna med hus alldeles inpå skrapar han mer eller mindre sönder sin växellåda. Och huset han står och gnuggar lastbilen emot.
Den där lyktstolpen mådde förmodligen inget vidare heller av att bli tippad, nästan in i huset intill. Trädet har nog sett bättre dar och staketet vet jag inte hur det gick med.

Undrar hur det gick för hus nr 2 mittemot som han körde emot i sina försök att lirka sig till höger i korsningen, för även om han lyckades svänga hytten så är ju flaket kvar, fortfarande med en kurs rakt fram och alla fönster sitter i typ den höjden… fast jag stannade inte och tittade efter. När det väl hade bildats tillräckligt mycket hål för min bil att ta sig igenom smet jag emellan och tog åt andra hållet, hem.

Och nu tror jag att jag ska gå och lägga mig. Supertidigt. Och gå upp supertidigt, fortfarande mycket kvar att göra.

Dela på Facebook|Twittra|Maila länk|Kontakt
  • söndag, oktober 17, 2010 - 03:19

    Fina Frun - hoppas du får sova gott :)ReplyCancel

  • söndag, oktober 17, 2010 - 10:16

    Micke - Yes! En lastbil mindre på vägarna. :)
    Det är en underbart vacker tid i naturen just nu. Det bästa är att soluppgången sker på en tid som är rimlig en lördag eller söndags morgon. Kanske man kan få några dimbankar i motljus? :)ReplyCancel

  • söndag, oktober 17, 2010 - 14:01

    tess713 - Fina frun: Tack det gjorde jag!

    Micke: Haha, fast den behöver ju inte sitta fast på just min gata! :) Lycka till med dimbankarna, ska se om jag kan få mig nån bild också innan det är över.ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig öppet. *

*

*