Om påverkan och fantastiska kollegor

Jag jobbar för ett stort företag som grenar sig i alla möjliga riktningar. Ibland känns det helt ogripbart och som att det inte går att påverka eller förändra. Mitt yrkesval är ett av de mest kritiserade, alla får tycka och tänka om det jag gör och kan. De flesta gör det och alla vet alltid bättre:
Varför gjorde du inte si, eller så?

En del branschkollegor brukar fnysa och påstå ”vad vet de egentligen? Det här är inget de förstår iallafall”. Andra ägnar långa stunder åt att förklara och försvara sitt arbete, sin konst, sin kunskap och hur det ska användas med näbbar och klor.
Det blir inte heller riktigt rätt.

Ibland tänker jag faktiskt själv ”vad gör jag här om jag ändå aldrig är tillräckligt bra på det jag gör?”
Och jag har blivit sur, ledsen och lite förorättad. Men hittills har jag inte gått hem. Eller gett upp. Eller bett nån fara och flyga.
Jag har stampat lite i golvet och ylat fram ett mummel som ingen ändå förstått eller hört (det är liksom ingen bra idé). Och sen har jag skämts lite och istället försökt se om jag kan göra jobbet bättre – de kan ju faktiskt ha rätt? Försökt förvandla kritiken till nåt positivt. Gärna till beröm då såklart för det peppar lite mer (tja, det kan hända – tro mig ;) ). Ekvationen är enkel i teorin, om jag vet att nåt jag gör inte är bra, har jag ju fått chansen att göra det bättre. Sen är det förstås svårare i praktiken men huvudsaken är att det är dit man strävar.

Det är svårt att påverka det där jättestora som står bakom mig, men jag kan alltid påverka mig själv, vad jag gör, hur jag gör det och hur jag beter mig och uppfattas. Och det i sin tur påverkar andra, såväl kollegor som kunder.
Mycket av det här fick jag förståelse för ganska tidigt inom jobbet men annars kan jag rekommendera en bok som kan påminna en lite:

Wow! Så får du dina kunder att rekommendera dig

Jag tycker att man kan läsa den även som privatperson, den är liten, lätt och har nåt för alla att tänka på.

:::::

Senaste veckorna har jag upptäckt mer än nånsin vilka fantastiska kollegor jag arbetar ihop med. Alla, såväl från toppen till golvet skickar sms och frågar hur jag mår, kommer och kramar om mig på fikat, erbjuder sig att hjälpa mig med olika saker, erbjuder såväl skjuts som sällskap på undersökningar, lyssnar, pratar och föreslår.
Jag lipar var och varannan dag för jag kan inte fatta hur de kan bry sig så mycket om mig, jag som är ganska obetydlig i det stora hela.

Jag lipar för att jag blir så rörd och samtidigt ger det här grym styrka och motivation att fortsätta, att anstränga mig ännu mer och försöka lite till.

Om jag vill ge mina kollegor en alla hjärtans dagspresent, vad ska jag välja?

Dela på Facebook|Twittra|Maila länk|Kontakt
  • onsdag, februari 9, 2011 - 22:23

    Miss E - Åh vad härligt, det är viktigt som bara den att ha goa kollegor som stöttar en. Hrm… gör ett fint collage till dem kanske? Med fina, stöttade ord och bilder.ReplyCancel

  • torsdag, februari 10, 2011 - 10:22

    Micke - Att inte lyssna till kritik är detsamma som att stanna i sin utveckling. Ibland kanske man får kritik från personer som inte ”kan” mitt jobb, men samtidigt kan det vara dom som är målgruppen/ kunden. Om de inte förstår min idé hur briljant den än anses av de ”lärda” så är mitt jobb dåligt utfört. Samtidigt så är vi inne på subjektiva intryck och åsikter och som väl är så består omgivningen till största del av fritt tänkande individer, åsikterna kommer alltid att variera.

    Det finns ingen bättre present att ge än sin vänskap/ kärlek. Jag hade kramat om dem och berättat för dem vad deras stöd betyder för mig. Vi lever i ett materialistiskt samhälle som behöver mer kärlek och värme. Du kan ge dem en härlig euforisk känsla inombords som griper tag i dem genom att visa att de betyder och att de berör dig.

    Sköt om dig min vän!ReplyCancel

  • fredag, februari 11, 2011 - 21:25

    tess713 - Miss E: Ingen dum idé faktiskt, om jag har kreativ ork för det i helgen!

    Micke: Så rätt så rätt…
    De ska få många kramar för de har varit så otroligt viktiga den senaste tiden.
    Sköt om dig även du och hälsa C!ReplyCancel

  • lördag, februari 12, 2011 - 11:26

    Fina Frun - Åh vad härligt, du är lyckligt lottad. Men jag är också säker på att de inte hade brytt sig så mycket om dig, om inte du också varit en fantastisk person, som ger så mycket tillbaka.

    Kanske ett smaskigt uppbullande i fikarummet, skulle glädja kollegorna?

    Kram/Fina FrunReplyCancel

  • söndag, februari 13, 2011 - 20:50

    Miss Upsey Daisy - Jag håller med om fikat och DU ger så himla mycket Tesa. Höras imorgon. kramReplyCancel

  • måndag, februari 14, 2011 - 09:14

    tess713 - Fina frun: Tack! En fika blir det.

    Miss UD: Stor kram till dig, vi hörs!ReplyCancel

  • måndag, februari 21, 2011 - 12:51

    Christina - Det är så värdefullt att ha den stöttning och förståelse från dina kollegor som du får nu. Verkligen fint och jag förstår att du blir rörd av det och vill visa dom hur mycket det betyder för dig!
    Nu har det ju redan varit alla hjärtans dag så jag får läsa vidare och se om det står vad du hittade på till dom :)ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig öppet. *

*

*