Livets stora frågor

Vem snurrar till hårfönens kabel? Trots att man snurrar upp den ordentligt och därefter undviker snurrande, så nog tusan är den alltid lika ihoptullad och kort nästa gång fönen ska användas.

Varför är alla zombies på film/tv så långsamma? Och ändå hinner de upp sina offer hur snabbt de än springer.
Utom i 28 dagar och 28 veckor senare, där sprang zombiesarna förbi sina offer av bara farten…

Borde inte det svarta hålet i tvättmaskinen börja kasta tillbaks strumpor så småningom när det gått tillräckligt lång tid?

Varför sänker man alltid musiken på bilstereon när det börjar bli svårt att hitta i t ex en stad?

Och varför höjer man rösten när man pratar i mobiltelefonen bara för att man råkar höra sämre själv?

Varför pratar många högre till en rullstolsbunden än med en som kan röra sig normalt? De är ju säkert inte alltid döva bara för att de sitter i rullstol!

Varför säger många, framför allt barn, ”va?” som att de inte hör, när de i själva verket hör väldigt väl?

Dela på Facebook|Twittra|Maila länk|Kontakt
  • fredag, april 8, 2011 - 22:19

    Henke H - ”Varför är alla zombies på film/tv så långsamma?”
    Har du varit riktigt bakfull någon gång? Endast dina mest primära begär styr ditt beteende, den enda födan som lockar är en fet bakfylle-pizza, man hasar sig till soffan medans man utstöter ett suspekt gurglande. Och där sitter man, tom i blicken och ont i huvudet. Det är mycket liknande symptom att vara en zombie och då går inget i ilfart direkt.

    ”Och ändå hinner de upp sina offer hur snabbt de än springer.”
    Men det är ju för att när man kutar runt i den zombieinfesterade staden så stöter man tillslut på en gammal bekant, en f.d flamma eller skolkamrat från förr. Har du märkt hur hjärdöda och zombieaktiga vi blir när man oplanerat träffar på någon man brukade känna?
    ”Öhm, jaha vad kul att se dig..jodå det knallar och går,,vad gör du nuförtiden, pluggar du eller jobbar du? Jo jag bor kvar på samma ställe..eehhm..har du hört något från Tompa eller? Jasså, uppäten han med. Men vi får hitta på något när den här zombieflugan går över, kanske en fika? Vi bara måste ses, nu får vi ta tag i det här! Vi kan väl höras på telefo…AAIIEAAHHHAHAHAGGHH…!”
    Och där står du med mobiltelefonens kontaktbok i högsta hugg, blankt i ögonen av alla floskler och inövade fraser som ditt undermedvetna hasplat ur sig den senaste 10 minuterna, du märker inget av vad som händer runt omkring dig! Såklart har zombien hasat ikapp dig och just satt tänderna i dig.
    Därför så låtsas jag alltid att jag inte känner igen folk på stan. Its a survival thing. :)ReplyCancel

  • lördag, april 9, 2011 - 12:32

    Pär - Jösses, Henke, vad går du på eg.? :DReplyCancel

  • lördag, april 9, 2011 - 12:39

    Katarina - Jag skulle kunna svara på alla dina frågor. Jag bara är sån.

    Men samtidigt tror jag att man behöver lite mysterier i sitt liv.

    Så jag lämnar dem obesvarade.

    Utom zombiefrågan. Det tror jag nämligen är en slamkrypare. Det finns ju inga zombies. Det vet ju alla. Och att saker på tv och film är motsägelsefulla och overkliga är ju för att de är påhittade.

    (Egentligen ville jag säga Va’? men jag vågade inte… ) ;-)ReplyCancel

  • lördag, april 9, 2011 - 14:21

    tess713 - Henke: Pär tog orden ur min mun…

    Katarina: Hahah!
    Finns det inga zombies? Menar du allvar? :o Har jag gått och oroat mig för grymtningar i skuggorna runt husen i onödan hela mitt liv!?
    ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig öppet. *

*

*