2012, en andra chans

[Prolog] Jag hade ett svårt 2011 pga sjukdom och smärta. Jag var nästan övertygad om att jag skulle få lägga av med allt jag älskar att göra och att jag kanske rent av skulle stryka med på kuppen, eller faktiskt ordna det själv i värsta fall. Så illa var det, fram till försommaren.
Efter en tid på sjukhus och med medikamenter började jag må bättre och jag lovade mig själv att om jag bara fick en ny chans, om jag bara kunde lyfta kameran igen, om jag bara kunde så skulle jag springa. Ja jäklar vad jag planerade att springa! Och allra mest lovade jag att ta hand om mig själv, de jag tycker om och det jag tycker om att göra. Även om jag oftast varit positiv och ganska driftig så blev det ännu tydligare att det för resten av livet aldrig får finnas några tveksamheter i att jag inte ska ta tag och genomföra saker jag vill göra!
Och jag ska alltid försöka ha en positiv attityd som utgångspunkt, sålla bort energitjuvar, inte ägna energi och tanke åt att irritera mig över saker och människor där jag ändå märker att jag inte gör nån nytta och jag ska förverkliga mina drömmar. [/Prolog]

Vi har så kort tid på oss, varför ska vi nöja oss med att bara drömma och inte uppleva det vi drömmer om?
Jag tjyvstartade min andra chans redan i slutet 2011 så fort jag började må bättre, men 2012 inledde jag med det jag inte hann året innan jag blev sjuk, och det var att registrera namnet Westinhouse. Det har hängt med mig så länge (sedan 2000) men aldrig registrerats, varför kan man undra! Ingen aning. Jag bestämde mig också för att dra igång ett projekt, en hemsida för människor med sjukdomen SLE som jag intervjuar och fotograferar. Det ska fungera både som en informationsplats för nya insjuknande såväl som oroliga anhöriga. Men även för att lyfta fram människorna med sjukdomen, berätta både om de vardagliga svårigheterna men även glädjen och den positivitet som finns hos de här människorna trots smärtor, handikapp, många sjukhusbesök och alla medicinerna. Projektet pågår men har stått lite stilla de senaste månaderna pga tid och ekonomi men det finns där hela tiden.
Jag började läsa mer beteendevetenskap och sociologi än tidigare, gick några kurser i fotografering inriktat på bildflöden, porträtt och i studio eftersom jag ska från och med i år börja fotografera mycket mer även i mitt andra jobb, och jag gjorde även en vecka i ett svinkallt Stockholm på vårens fotoresa och satt sen inlåst på min kammare och grejade i datorn i en månad för att sätta ihop Clique-katalogen. När det mesta av katalogen var klar åkte Pär och jag till Amsterdam några dagar och fick förutom trötta fötter av att gått runt i en supermysig stad jag föll pladask för, även uppleva Hollands ”Queens Day”. Rekommenderas!

Det blev konfirmationsfotografering och familjefotografering i soligt och äppelblommande Värmland och många sköna promenader med kameran i Lysekil. Jag fotade ett underbart vackert indiskt brudpar på försommaren och ett härligt litet och ”nära” bröllop i Fiskebäckskil och hängde med en kollega till Ulkeröds gård och assisterade ett bröllop. Det har varit barnfotograferingar och produktfotningar.

Semestern tillbringade vi i både Värmland och på kusten och Lea och hennes kompis kom och hälsade på under sommaren och vi åkte tillsammans med Pärs bror till Liseberg och kammade hem 10 kg godis! Ledigheten blev lite kortare än planerat pga en del extra jobb och plötsligt var dags att ge sig iväg på höstens fotoresa till Stenungsund, en vecka som gick otroligt smidigt tack vare vårt Dream Team!

I september följde jag med som andrefotograf till Sonia Jansson på ett underbart höstbröllop på Loka Brunn som höll på till långt in på natten, och dagen efter mötte jag och min man upp varann för en husvisning på den där gamla skolan som var till salu, strax utanför Uddevalla.
Tänk att få äga en skola! En gammal dröm jag haft ända sen jag började tänka på att jag skulle flytta hemifrån. Vilka möjligheter!
Första intrycket var inte så märkvärdigt. Ja det var slitet med mycket att göra, och himla stort, men överkomligt och trivsamt.
Det kändes som ”hem”.

Huset kom att bli vårt (till ungefär lika stora delar förskräckelse som glädje). Vi äger alltså nu ett gammalt skolhus från slutet av 1800-talet med en tillbyggd lärarbostad som kom till i slutet av 40-talet. Det är ett stort pengaslukande och slitet men ack så otroligt charmigt trivsamt monster (hus) med ett läge som passar oss perfekt.
I början av november vinkade vi adjö till Lysekil där vi bott de senaste 4 åren, och flyttade tillbaks till Uddevalla, samtidigt som jag gick ännu en kurs och levererade nästa års katalog till tryck efter mycket jobb. Det här har varit en av de mest stressiga höstar jag upplevt i hela mitt liv med dubbelt så mycket jobb pga manfall, saker som händer och drar i en från alla håll, flytten, den plötsliga läckan i gamla lägenheten som kom av att det regnade in genom taket och allt som skulle ordnas runt omkring med banker, myndigheter, flytthjälp, städhjälp… Hjälp!! Tusen saker, jag skämtar inte!

Ändå. Det har känts bättre än på länge av denna enkla orsak:
Det gick. Jag kan.

Vi fick bästa hjälpen vid flytten, även hjälp med att ordna lite saker runt omkring (tack alla, ni vet vilka ni är!) Grannarna verkar riktigt trevliga, vännerna hejjar på (och kommer förhoppningsvis på diverse renoveringspartyn framöver) och huset är fortfarande lika slitet men hemtrevligt och har fortfarande stora möjligheter så jag ser verkligen fram emot att få börja greja i det på allvar så fort vi bott in oss.

Ja… här avslutar jag nog, för de sista månaderna var ett enda kaos av saker överallt, med jobb nästan dygnet runt, lösa upp knutar och knyta ihop nya. Vi har fått så många nya vänner över hela Sverige under året, hunnit med att ta oss an en liten bortsprungen kattunge ingen ville kännas vid, fotograferat i framtida studion, födelsedagar, firat jul med släkten i Värmland, hälsat på vänner och haft många fina besök. Och jag började faktiskt springa till och med, under våren nån gång, även om jag aldrig gjorde nån vidare karriär i det. Jag planerar försöka igen, det borde ju gå!
Vi har börjat skissa på lite drömhusversioner och sånt vi vill börja fixa, gjort önskelistor över resor vi vill göra, saker vi vill se och uppleva, musik vi vill höra och projekt vi vill genomföra och ser nu fram emot nya äventyr i såväl jobbet som hemma. Det känns bra och jag känner mig så peppad inför 2013!

Ha nu ett riktigt Gott 2013 med mycket lycka och välgång!

Dela på Facebook|Twittra|Maila länk|Kontakt
  • torsdag, januari 10, 2013 - 00:38

    Jo - Otroligt fina foton! Det är så roligt att du har gjort 2012 till ett så bra år och jag räknar med att 2013 blir ännu bättre!
    Huset verkar vara ett kap även om det krävs en massa arbete. Ni får som sagt dra ihop en massa renoveringsfester! :)ReplyCancel

  • lördag, januari 12, 2013 - 16:20

    Therese - Tack! Jag räknar också med att 2013 ska bli minst lika bra och faktiskt ännu bättre. :)
    En god fortsättning till er!ReplyCancel

  • måndag, januari 14, 2013 - 10:39

    Fina Frun - Jag önskar och hoppas att ditt 2013 blir bra. Så svårt du har haft det! Hoppas, hoppas du får känna dig stark och frisk. KRAM!ReplyCancel

Din mail publiceras aldrig öppet. *

*

*